18. det högg till inom mig. ännu

har megarasten nu, sitter i datasalen och ja.. bättre har jag inte för mig. måste göra en uppgift tills imorgon men orkar inte.. får ta hjälp av mamma ikväll (vilket givetvis inte kommer bli av).

things will never change
so I don't look back
still dying with every step I take
so I don't look back
and it hurts with every heartbeart

vad ska jag ta mig till? förstår verkligen ingenting nu. vet inte vad jag ska göra.. livsångest så det bara skriker om det..

men utan er, jag skulle inte klara det såhär långt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback