ibland kanske man måste inse.. någon gång kanske man måste ge upp hoppet ändå. så länge som jag har hållit hoppet uppe hur jävligt det än varit. ska jag kanske ge upp här&nu? eller finns det fortfarande chans?

igår var jag med sandra :) satt och fikade, snackade lite strunt, träffade lite folk och vi tittade på fotboll :) matte spelade och lite klasskompisar. sandra drar med mig överallt ;) och förbannat kallt var det ute, orkade inte sitta ute hela tiden så drog till bigboy och tog en milkshake ;) haha.

slutade med att man drog iväg till bosvedjan. där kom fjante och hämtade mig, lite plutt sådär för att jag inte förklarat vägen tillräckligt bra :$ hehe, sorry vännen. slutade med, ja.. hur brukar det sluta? lite tårar, lite bråk och lite kärlek.

ibland förstår jag mig inte på folk.. när man vet vad som är rätt och man gör det ändå inte. eller är det så illa så att folk inte fattar att de gör något fel? för att du ska förstå något så måste du vara med om det själv. det är så jävla synd, därför kanske jag gör som jag gör ibland. men jag ska inte behöva göra så. du ska kunna sluta ändå och fatta att du gör fel. jag är ingen elak människa, men när inte du förstår mig kommer dendär blandningen utav hämnd och frustration fram..

är det som jag alltid sagt? att du inte vill ha mig, du vill bara linda mig runt lillfingret, hindra mig från att gå vidare? antingen så satsar vi eller så blir det ingenting och vi skiljs åt. ingenting mittemellan, allt eller inget. det här är ingen lek.

du vet att jag gör allt, att jag har bestämt mig. nu är det din tur att bestämma dig. jag orkar inte med en massa skit mer.